Den jävliga och ensamma resan

Jag och Sofia Brändström grundade Maktsalongen för snart nio år sen och i januari är det sju år sen jag började jobba med det på heltid. Att grunda och jobba med denna organisation är det mest fantastiska jag någonsin har gjort. Men nu har det blivit dags för mig att gå vidare och ungefär en månad slutar jag som generalsekreterare på Maktsalongen. Jag kommer skriva mer om det längre fram, försöka sammanfatta de här nio åren, men idag tänkte jag prata om något helt annat. Om att vilja vidare och ständigt misslyckas.

Jag har varit ledare i över 15 år och varje gång jag har avslutat ett uppdrag har folk, med mycket goda avsikter, sagt att nästa sak jag gör säkert kommer bli något stordåd. Det är något de sagt för att visa uppskattning och peppa mig, men för mig har det mest inneburit en press. Press att jag måste lyckas. Press att jag måste göra något riktigt häftigt. Press att jag måste prestera ännu bättre. Så när jag bestämde mig för att det sakta men säkert var dags för mig att börja runda av mitt arbete på Maktsalongen så uppstod såklart frågan – vad ska jag egentligen göra nu? Förutom mina egna förhoppningar kände jag tyngden av alla andras förväntningar, eller snarare vad jag trodde att förväntade sig av mig. Så att hitta vad jag skulle kunna tänka mig att göra var jättesvårt och det visade sig vara ännu svårare att faktiskt få göra det.

Kanske har du avslutat ett uppdrag och tvivlar på att du någonsin kommer kunna göra något lika betydelsefullt, att du liksom redan har peakat.
Till dig vill jag säga att du inte är ensam.

Jag har sökt mååånga jobb. Jag har varit på mååånga intervjuer. Jag har varit en av två slutkandidater mååånga gånger. Jag har vid flera tillfällen tänkt att nu, nu händer det. Och sen har det inte blivit något av det. Minst lika många gånger har jag sökt jobb som jag tänkt att jag är perfekt för men sen inte ens fått komma på intervju. Första gångerna man inte får komma på intervju eller får ett nej känns det okej, det förväntar man ju sig. Men efter ett tag, efter nej på nej på nej, så kommer tvivlet. Är det mig det är fel på? Är det jag som kan för lite, är för dålig, inte kan leva upp till andras förväntningar? Är den enda anledningen till att jag har ett häftigt jobb idag att jag har skapat det själv?

Tvivlet har funnits där, tillsammans med mina skyhöga förväntningar på mig själv och tron att andra också förväntar sig samma saker av mig; jag kan ju inte lämna det som varit mitt drömjobb under så många år för något som inte är speciellt. Och det här är inte första gången jag känner så. Så har det varit när jag avslutat tidigare styrelseuppdrag eller när jag lämnat ett en organisation. Då har den funnits där, känslan av att behöva toppa allt jag gjort innan.

En sak jag har tyckt varit jobbigt under hela denna process är att det inte finns någon som pratar om det här. Alla lägger upp en status på Facebook när de fått ett nytt jobb (det har jag såklart också gjort) och får massa likes, men ingen pratar om resan fram till det där nya jobbet. Så det är därför jag skriver det här inlägget. För kanske är du som jag. Kanske försöker du komma vidare men får nej gång på gång. Kanske har du avslutat ett uppdrag och tvivlar på att du någonsin kommer kunna göra något lika betydelsefullt, att du liksom redan har peakat. Till dig vill jag säga att du inte är ensam. Jag vet hur stressande det är, hur ont det gör och vilka tvivel det kan skapa. Allt kan se bra ut på utsidan, men det känns inte så inuti.

Tillslut fick jag jobbet med stor J. Jobbet som jag är så peppad på. Resan hit har varit lång och kämpig, men jag är glad att den landade där den gjorde. Till dig som också kämpar tänker jag inte säga att “det kommer när du minst anar det”, för det tyckte jag var det absolut värsta någon sa till mig. Det jag istället tänker säga är: Du är inte misslyckad även om det kanske känns så. Du har inte peakat även om det kanske känns så. Du är inte ensam även om det kanske känns så, och någon gång kommer något att förändras även om det inte känns så. Oavsett vad, när och hur förändringen än kommer så är det faktiskt helt okej att tycka att resan dit är för jävlig.

10 timmar extra

Vad skulle du göra om du hade 10 fler timmar varje vecka? Om du från och med idag visste att du fram till nyår skulle ha 190 timmar som du inte hade räknat med? Vad hade du gjort då? Jag skulle läsa fler böcker. Bada mer badkar. Vara ute mer på dagarna när det börjar […]

Är det viktigt att vara feminist?

Jag är en av dem som har ett jobb som gör att jag jobbar hemma nu. Jag är frisk och är tacksam för det och känner en sån enorm tacksamhet mot alla de som kämpar för att hålla vårt samhälle flytande och varje dag räddar människor som är sjuka *världens största shout out till alla […]

Hindra härskartekniker hemifrån

De senaste veckorna har jag tillbringat större delen av min vakna tid framför en dataskärm. Under ett stort online-möte, som mest består av envägskommunikation, känner jag en irritation komma krypande. Är det här ens demokratiskt? Hur ska jag hinna ta till mig och tycka något om den nya information som snabbt presenteras? Riskerar vi inte […]

Lär dig om ledarskap!

Såhär i hemmarsittartider är vi många som letar saker att sysselsätta oss med. Det kan vara en rolig serie, en spännande bok, en lärorik dokumentär och mycket mer. Vi på Maktsalongen delar ofta tips till varandra, och känner att det är mer än lägligt att nu tipsa våra följare om det vi gillar! Ibland är […]