Nu lever Maktsalongen vidare utan mig

I måndags avgick jag och om en månad är jag inte ordförande för Maktsalongen längre.

Tre år går så fort när man har kul men allt har sin tid och nu är jag sugen på massa annat i livet, så jag har känt att det dags. Jag skulle kunna skriva en roman om vad Maktsalongen betytt och fortfarande betyder för mig, men jag ska försöka hålla mig lite kortare.

Jag är SÅ stolt över vilka Maktsalongen är. Vi är snällhet och rolighet kombinerat med allvar och respekt inför i frågorna vi jobbar med. Vi är tillåtelse att resonera och provtänka, kombinerat med nyfikenhet på flera perspektiv, och ödmjukhet inför våra egna brister. Vi är spets och mod, kombinerat med bredd och låga trösklar. Allra mest är vi systerskap som på något helt OTROLIGT sätt uppstår gång efter annan i våra nätverk – med sådan omedelbar ärlighet, nakenhet och öppenhet att jag fortfarande inte fattar hur vi gör det.

Jag är stolt över vilka Maktsalongen är i andras ögon – över hur andra beskriver oss.  Att jämställdhetsministern vid vårt förrförra möte berättade att hon med spänning följt vårt engagemang för en mer transinkluderande feminism och imponerats av vårt mod. Att generaldirektören för Jämställdhetsmyndigheten berättat att när hon vill ”sätta örat mot marken i den jämställdhetspolitiska debatten”, brukar skrolla vår hemsida och instagram för att få koll. Och att – det viktigaste av allt – ni, våra medlemmar och vår målgrupp, vår anledning att existera – gillar oss och tycker att vi är viktiga.

Jämställdhetsministrar och generaldirektörer i all ära, men unga tjejer som brinner för grejer är fan det finaste vi har. Och det har varit helt otroligt att få jobba för er.

Nu lever Maktsalongen vidare utan mig.

Det är nog omöjligt att vara en ledare med höga ambitioner och för mycket driv än vad som ibland är bra och samtidigt känna att det man gjort har räckt till. Under min ordförande-tid har jag kämpat med mina egna prestationsdemoner konstant, och i perioder har jag känt att det nästan varit ironiskt att jag – ledaren för denna feministiska organisation som gång efter annan mantrar om att prioritera att-göra-listorna efter resurserna (även orken), om att vara snäll mot sig själv och sin egen duglighet, och om att man inte behöver göra succé stup i kvarten för att det ska vara bra nog – ändå suttit där och känt att insatsen inte räcker till.

Så att vara ordförande för Maktsalongen har nog också varit min egen KBT. För nu är det snart över och jag känner mig väldigt stolt över det Maktsalongen som lever vidare.

Vi har en stabil framtid vid våra fötter. Vi har avslutat några fantastiska projekt, och vi har flera fantastiska projekt på utrullning. Vi har överlevt pandemiåret och även om allt inte varit otroligt just 2020, har vi ställt om och klarat flera tuffa utmaningar på kort tid. Vi har en realistisk, modig och ambitiös riktning för Maktsalongen under år framöver. En riktning för hur organisationen ska utvecklas; vad vi vill prioritera och på vilket sätt vi vill växa.

Vi har ett ganska nytt men fantastiskt kansli med Angela Refuerzo Larsson som ny generalsekreterare, och en ny men fantastisk styrelse med Louise Grabo i spetsen. Allt kommer att bli bra och det gick trots att jag inte under en enda sekund de här tre åren har känt att tiden, dagarna eller jag räckt till. Ni anar inte vad det betyder att Maktsalongen lärt mig det. Jag hoppas att det kanske kan få även dig som känner igen dig att också andas djupare ner i magen. Allt kommer att bli bra.

Tack Sofia Brändström och Sara Haraldsson för att ni grundade Maktsalongen. Hundratals unga kvinnor är er evigt tacksamma, och så även jag.

Tack Hanna Böhm, Molly Brundin och Paloma Halén Román för att ni alltid vetat Maktsalongens bästa och vårdat organisationens integritet med all kraft ni har. Tack Juliet Atto och Paulina Nybratt Sandin som – som ganska nya tillskott till kansliet – funnit er hos oss under helt makalöst konstiga omständigheter och ändå gjort underverk. Tack Martin Löfqvist för att du gjort allt så himla snyggt! Tack styrelsen som klarat det här året med mig, men också tidigare styrelser och särskilt Amalia Holm, Kim Hof och Carolina Köhler de Castro som varit mina vice ordföringar.

Ni anar inte vad ledarskapet för Maktsalongen har betytt för mig, både som ledare, människa och feminist.

TACK TACK TACK TACK TACK.

Och Louise Grabo, din jävla stjärna! Kör i vind.

Att hitta orden och orken

Den här texten sitter långt inne i mig. Om du också är en sån som skriver ibland, vet du kanske hur det känns när du har ord och meningar och åsikter inom dig, men inte förmår uttrycka dem i en kronologisk ordning som bildar meningar som sedan bildar en text. Jag är ordförande för Maktsalongen […]

Transkvinnor har en given plats i den feministiska kampen

Med anledning av den ständigt återkommande debatten kring transkvinnors plats i feminismen och kvinnoseparatistiska rum vill Maktsalongen förtydliga var vi står. I vår feministiska grundkurs har vi listat och beskrivit några av de olika sorters feminism som finns. Vi står inte bakom alla feministiska grenar som finns med, utan har listat dem för att sprida kunskap. […]

Hej då och bon voyage!

Idag jobbar jag min allra sista dag som generalsekreterare för Maktsalongen. För nio år sen grundade jag och Sofia Brändström den här organisationen och sedan dess har den varit en del av mitt liv varenda dag. Vi skapade en alldeles egen armé som kämpat och krigat med oss. Jag har fått träffa några av de […]

Säg hej till Juliet – vår nya stjärna!

Maktsalongen inleder hösten med att välkomna en ny medarbetare till kansliet: Juliet Atto! Hon har precis tagit över rollen som projektledare och kommunikationsansvarig och vi är så peppade på att ha med henne i organisationen. Vi börjar i vanlig ordning med att ställa några frågor till vår senaste stjärnskott så ni får lära känna henne […]